Jennie Nystedt

Imorse hade jag tänkt åka med mamma till gymmet för att köra lite rygg bland annat, och, för att stå i stakmaskinen! Jag har inte vågat mig ut i spåret eftersom jag faktiskt inte trott att det gått att åka riktigt när det varit så varmt och så lite snö. Men tack vare att det snöade inatt så bestämde jag mig för att åka dit till kl 9.00, och det var hur fint som helst. Solen var precis påväg upp och Arctura var fortfarande tänd. Lite folk var det också eftersom klockan var rätt lite. Och precis nypistat, i de få spår som hade öppet. Även om säkert mer än hälften av den lilla sträckan på 3-4 km var uppför så var det så himla himla härligt att stå på skidorna igen! Det ÄR verkligen en helt underbar träningsform och jag känner så starkt för den. För det första så utförs den utomhus, i frisk luft och vacker natur. Hela kroppen får jobba, både muskulärt och konditionsmässigt. Det är uppför, nedför och plant, alltså variation. Idag körde jag med pulsklocka för första gången, och hej vad det gick. 

 

Jag är så glad över att jag tog mig iväg imorse och inte valde gymmet för att jag trodde spåren skulle vara dåliga. Det var dessutom tur jag var där tidigt, för vid 10.00 började det fyllas på med folk och spåren blev snabbt lite sämre. Nej, en helt fantastisk morgon var vad jag hade. Det tackar jag för:)